När man har gjort något utöver det vanliga, får man räkna med att vara låg (eller manisk) ett par dagar. Det viktiga är att hålla koll så att man inte fastnar i det. I så fall är det dags att plocka fram sin handlingsplan.
Christian Dahlström, Cissi Wallin och Anne Lichtenstein i Psykpodden #8
Foto: vadardepression.se
Nu är nummer 8 av Psykpodden ute!
I det här avsnittet är en av mina favorittwittrare med. Cissi Wallin twittrar under kontot @hjarnkolls och skapade taggen #dettaärjag, som fick enormt många följare, tweets och medial uppmärksamhet. Hon har länge kämpat med psykisk ohälsa och pratar öppet och gärna om det.
Istället för Rebecca Anserud, som inte kunde vara med den här gången, har Anne Lichtenstein hoppat in. Anne ligger bakom organisationen UDDA.org, Unga Deprimerade och Deras Anhöriga. Anne och jag har haft en del kontakt och jag hoppas på att kunna samarbeta med dem i framtiden.
Som vanligt Christian, ett helt suveränt avsnitt av Psykpodden!
Ni hittar podden på Christians blogg: Vad är depression
Jag är mitt i en depressiv period just nu. Jag har troget fyllt i min humörkarta de senaste månaderna, så jag har sett att det har varit på väg. Jag hade ca två veckor av väldigt rolig hypomani, var väldigt kreativ, hade massor med idéer, var enormt engagerad och fick massor gjort. Mot slutet blev ”bruset” i huvudet för högt, det jag kallar för mina tv-apparater. Jag blev alldeles utmattad och så kom nerslaget. Usch vad trött jag blir på det. Att ha för mycket i huvudet är nästan bättre än när det är alldeles tomt. Det tar tio minuter att tänka klart en tanke, känns det som.
Nåja, det är som det är. Det ÄR en sjukdom och så här ser den ut. Så vad gör man?
Jag plockar fram mitt krispaket.
Dricker massor med pepparmintste.
Drar ner på alla krav
Har bara TRE saker på att-göra listan:
Duscha och borsta tänderna
Sköta hundarna
Diska
Har jag gjort de sakerna är det ok att hänga i soffan, sova, slösurfa, titta på film osv. Jag är bra ändå och jag har gjort det jag ska.
Hur ser ert krispaket ut? Skriv gärna i kommentarerna eller twittra till mig på @Lorei_71
Ber om ursäkt för min frånvaro från bloggen. Min Bippohjärna överraskade mig med en ny variant övertalning. Den här gången var det med fjäsk och charm, istället för de vanliga elakheterna. Det var mer i stilen av ”Usch, vad kallt det är. Det är så synd om dig. Lägg dig här, så ska jag ta hand om dig. Du behöver inte göra xx, du har förtjänat att kokonga in dig.”
Innan jag visste ordet av hade det gått en vecka och jag hade knappt klivit ur pyjamasen. Inte diskat, inte duschat, inte lagat mat. Hmm. Inte bra. Tack och lov fick jag någon sekund av klarsyn häromdagen, och insåg vad jag höll på med, så nu är jag i ”fighting mode” igen. Jag vet till och med varför, vad som tippade mig över kanten.
Förra veckan hände det väldigt roliga saker, något som jag har jobbat för ett bra tag. Jag blev förstås väldigt glad och exalterad och huvudet snurrade av idéer och visioner. Dygnet runt kretsade mina tankar kring detta. Det resulterade i ”brain overload”. Jag blev för stressad, helt enkelt. God stress, iof, men stress är stress och jag är känslig för det. Det slutade med att min mage kraschade igen, jag sov dåligt och där fick Bippojäveln in en fot.
Men nu är jag på g igen. Jag måste hitta ett sätt, en rutin att fortfarande kunna försjunka i det där härliga stadiet av totalt fokus, utan att låta det fylla hela dygnet.
Hur gör ni när ni blir totalt uppslukade av något riktigt roligt? Har ni någon metod för att inte gå överstyr?
Så, hur gick det igår, då? Mådde jag bättre när jag gick och la mig?
Ja, faktiskt.
Vad gjorde jag då?
När mina hundar lyckades smita. Två gånger. Det otroligt vackra utedasset med glastak. Banden som spelade. Hur jag dansade och vrålade framför scenen. Sen var jag ju tvungen att sätta på plattan (The Diverse – High New Energy Rock n’ roll heter dom, förresten. Kolla in dom!) och dansa och vråla lite till.Hur var det imorse då?
Jodå, BippoHjärnan var med i morse också, men viskade bara. Det kan jag överrösta ganska lätt.
/Linda aka Lorei
Idag är min BippoHjärna riktigt elak mot mig.
Vet ni hur det är att vakna upp och det första man hör är:
Fy fan, vad du är värdelös. Vad ska du upp och göra? Du är totalt misslyckad, så du kan lika gärna ligga kvar i sängen. Du kommer inte uträtta något vettigt ändå. Vet du vad, du kan faktiskt ligga kvar här för alltid och tyna bort, det är ingen som är intresserad av att ha dig i livet i alla fall. Världen skulle må så mycket bättre om du bara försvann.
Det är inte så lätt att motivera sig till att kliva upp ur sängen och ta tag i dagen då.
Men vet ni vad?
Jag tänker fanimej inte ge mig. Jag tänker spotta BippoHjärnan i ansiktet och vråla HÅLL KÄFTEN! Jag tänker använda varenda tips och tricks jag har, för att må bättre när jag går och lägger mig, än jag gjorde när jag vaknade. Jag har mängder av såna strategier!
Jag har varit periodvis deprimerad sen jag var runt 5-6 år, så jag har hunnit samla på mig en del.
Det här tänker jag göra idag, och varje dag, tills jag fått tyst på min BH:
Vad har ni för strategier när er Hjärna är elak? Vare sig ni är Bipolära, deprimerade, har någon annan typ av sjukdom (psykisk eller fysisk) eller bara har en grå, regnig, supertrist eller överjävlig dag.
Skriv gärna och berätta i kommentarerna nedan.
Linda aka Lorei
Att välja tankar som gör dig lycklig är något livscoachen och författaren Cecilia Kärvegård tror stenhårt på. Det budskapet vill hon sprida till alla, och gör det med besked. Hon gör det genom sina böcker, sina föreläsningar, genom sin blogg: klokegård.se, sin Facebook, Twitter, och hennes sidor Rockstjärnestatus med Cecilia RockBabe! och Cecilia RockBabe Kärvegård på Google+.
Jag har två av hennes böcker:
I Guldkant i vardagen beskriver Cecilia vad du kan göra för att få lite guldkant på livet, vardagen. Roliga, härliga tips för dig och din familj i alla vardagliga situationer, sådana som kan vara så dötrista. Ni vet, städa, diska, tvätta, få barnen eller din partner att hjälpa till….alla de där små sakerna under dagen vi helst vill slippa. 
I den andra boken jag har, Bli en stjärna på att tänka, som är en e-bok, ger Cecilia mängder med tips på hur du kan ändra ditt tankesätt och fylla dina tankar med positivitet, glädje och lycka. Är du glad och lycklig, så utstrålar du glädje. Utstrålar du glädje smittar det av sig på din omgivning. Är din omgivning glad så smittar det av sig på dig och du blir ännu gladare. Känns inte det som en schysst plan? Testa någon gång. Se dig omkring när du går på gatan, går omkring i en affär eller liknande. Den här tiden på året, och speciellt det här året när regnet öser ner och snön verkar ha bosatt sig någon annan stans, ser man inte många leenden. Folk verkar liksom hopsjunkna, gråa, stressade och vill bara bort. Prova att gå med rak rygg, håll huvudet högt och ge varje människa du möter ett strålande leende. Ler de tillbaka? Skiner de upp? Rätar de på ryggen? Blir du glad när ser dem le tillbaka?
Jag kan verkligen rekommendera Cecilias böcker. Jag har läst väldigt många “självhjälpsböcker”. En hel del av dem är visserligen väldigt bra, men jag saknar ett svar på hur sjutton man GÖR. Jag är en person som vill ha en handlingsplan! Eller åtminstone visa mig hur man gör en handlingsplan. Jag vill ha något konkret att hålla mig till och inte bara övergripande svammel.
Cecilia Kärvegård är konkret. Hon ger en förklaring till hur hjärnan och vi människor fungerar, varför en övning är bra och ger sedan tydliga exempel och/eller övningar att göra. Me like!
Men alltså. Allvarligt talat. Jag är bipolär. Det där funkar ju inte. När jag blir deprimerad, eller när BippoHjärnan sätter igång, så går det inte bara att sluta tänka negativt eller förändra mitt tankemönster. Varför lägger du ut såna här tips?
Jo, så är det. Vi är Bipolära. När Bippohjärnan sätter igång är det faktiskt inte bara att byta tankemönster. Den kommer fortsätta babbla tills den är klar. MEN vi kan välja om vi vill lyssna! Vi kan säga NEJ. Vi kan säga HÅLL KÄFTEN. Vi kan överrösta. Vi kan tjata ihjäl den.
Det här Cissis böcker kommer in och varför jag tycker de är så bra. Det är nämligen så att hjärnan kan bara hålla i en känsla i taget. Tusen och åter tusen tankar på en gång, jo tack, men bara en känsla. Hos oss kan det i och för sig svänga väldigt fort, men det är fortfarande en i taget. OCH DU KAN VÄLJA VILKEN KÄNSLA som ska vara aktiv. Jag kör stenhårt på “fake it ‘til you make it”. Skrattar du tillräckligt många gånger på låtsas, så kommer du till sist göra det på riktigt. Skrattar du, så skrattar din omgivning och då mår du bättre. Cirkeln är sluten. Jag öppnar ofta någon av mina böcker, gör någon av övningarna och försöker medvetet välja, eller åtminstone välja bort, mina tankar och känslor. Testa du också!
Här hittar du Cecilia Kärvegårds böcker: Cecilias shop
Du får också enormt mycket tips på hennes blogg: http://klokegard.se/blogg/
Länkarna ovan är affilateslänkar. För varje bok ni köper, om ni klickar vidare härifrån, tjänar jag en liten slant som tack för hjälpen. Jag skulle dock rekommendera Cecilias böcker även utan belöning, för jag älskar dem och de har hjälp mig massor.
Ni kan också, om ni gillar dem, bli en affilate (jag kan faktiskt inget bra svenskt ord, kan ni?), länka och rekommendera på er egen blogg och tjäna en peng. Läs mer om det här: http://klokegard.se/for-bloggare/sa-kan-du-tjana-pengar/
Den Bipolära Resan 