När jag startade Den Bipolära Resan var jag beredd på att få en hel del kritik. I dagens individualistiska samhälle är det inte riktigt tillåtet att vara svag. ”Var och en är sin egen lyckas smed” går igen överallt.
Varje företag, myndighet, organisation och förening skär ner på personal och resurser och färre och färre ska göra mer och mer arbete. Det finns inte längre plats för individuella anpassningar beroende på egna förutsättningar. Alla är tvingade att jaga pinnar och poäng.
Carpe Diem har ersatts av Crea Diem. (Fånga dagen resp. Skapa Dagen)
Idag, med den nya tekniken och det nya informationstekniken, har alla möjlighet att ”lyckas” och vara ”framgångsrika”. Vi borde alla vara A-barn.
Att då kliva ut och säga att jag är lite felmonterad, är detsamma som att säga att jag är misslyckad. Att ha ett funktionshinder, rent generellt, är att vara någon man tycker lite synd om, någon som har det svårt, någon som behöver tas om hand och som aldrig kommer att ”lyckas”. Det här verkar gälla mer eller mindre överlag, vare sig det handlar om ett fysiskt eller psykiskt funktionshinder.
När det gäller psykiska funktionshinder blir det dock väldigt påtagligt. Att ha bipolär sjukdom innebär att du har en FYSISK sjukdom som ger emotionella och betendemässiga symtom, men så fort det handlar om hjärnan och psyket blir det genast väldigt känsligt. Jag tycker det är ganska konstigt.
Om jag t ex hade haft struma, dvs hypo– eller hypertyreos, hade ingen ifrågasatt att jag faktiskt var sjuk och behöver både medicin, vård och stöd. Ofta resten av livet. Ändå har bipolär sjukdom och struma både en hel del liknande symtom och biologiska orsaker. Båda sjukdomarna beror på en kemisk obalans i hjärnan. Båda sjukdomarna ger symtom som depression, onormal trötthet, koncentrationssvårigheter, ”mental tröghet”, oro och ångest, rastlöshet, irritabilitet, sömnsvårigheter, fobier, kognitiva svårigheter och psykoser.
Hmm, vad var det nu jag ville säga med det här inlägget, innan jag snurrade iväg i biologin….? (Min virriga Bippohjärna)
JO!
Jag har, som sagt, varit ganska förskonad från nättroll, men visst har jag fått en del kritik. Väldigt få har varit genuint elaka, de flesta har handlat om att de helt missförstått vad Den Bipolära Resan handlar om. Istället för att gräva ner mig i det negativa, så väljer jag att utnyttja kritiken för att utvecklas. Det är nog så att jag behöver vara tydligare med vad mitt budskap är, mitt mål med den här sidan.
Den Bipolära Resan 