Allt vi gör, känner, tänker, tror och upplever grundar sig i sagor. De sagor vi själva skriver om vårt liv och vår uppfattning om oss själva. Dessa sagor styr våra handlingar, hur vi agerar och reagerar i olika situationer, i vår vardag.
Det här låter som rena hippiesnacket? Du fattar inte ett dugg vad jag pratar om?
Vänta lite, så ska jag försöka förklara.
Jag har ett ganska stort problem med relationer. Framförallt intima relationer. Ni vet, kärlek och sånt tjafs. 😉
Som ni vet är jag Bipolär. Det strular till det lite i huvudet på mig och sätter en del press på mig och min omgivning. När jag var yngre (och inte hade en aning om min sjukdom) var jag betydligt mer obalanserad än jag är idag. Lägg därtill sånt som man upplever i barndomen. Jag är skilsmässobarn, fick så småningom en styvpappa och en ny familjekonstallation att förhålla mig till. Från att ha varit enda barnet fick jag en lillebror när jag var tio år gammal. Nu menar jag inte att det här är dåliga erfarenheter på något sätt, men det är upplevelser som vi använder oss av för att skriva våra sagor. Likaväl som att växa upp i en kärnfamilj, med 2,5 barn, villa och Volvo, är det.
Mina sjukdomar och mina erfarenheter gjorde att jag hade lite svårt att hantera kärleksrelationer. Dels var jag ett virrvarr av känslor och reaktioner jag inte förstod, dels drogs jag till killar som definitivt inte var rätt för mig. Alltför ofta slutade relationen i ett brak, efter en tid av kaos.
Om vi nu hoppar fram till idag, så där tjugo år senare. Jag är självklart inte samma person jag var då. Idag är jag mycket mer stabil. Jag har enorm kunskap om mig själv, om min bippo och om vad jag behöver för att må bra. Jag har mängder av verktyg och strategier för att hantera min sjukdom och hur jag reagerar och agerar.
Så då är allt bra, nu då?
Nej!
Jag har fortfarande jättesvårt med relationer! För jag lever fortfarande med samma saga! I takt med att jag har mognat och utvecklats, har jag helt missat en avgörande del. Jag har inte skrivit om min saga!
I den är jag fortfarande 23 år, småbarnsmamma, förvirrad och osäker, med känslor som flyger omkring hur som helst. Förmodligen väldigt svår att leva med, JAG önskade ju att jag kunde slippa mig själv. 🙂
Ser ni? Det är ju omöjligt att gå in i en relation med utgångsläge att jag är 23 och hopplös, när jag är över 40 och någon helt annan människa än då. Jag måste skriva en ny saga.
Hur gör man det då?
Ett bra sätt att börja är att förändra sitt sätt att tänka. Både om sig själv, men också om omgivningen och livet i stort. Bli mer här och nu. Bli medveten om hur du agerar i olika situationer, vad du gör och säger automatiskt, utan att tänka. Jag kan garantera att du gör saker som inte stämmer med, som är bättre än den saga du har skrivit.
Jag läser mängder med bloggar. Jag ser till att ständigt ”utbilda” mig själv om mig själv. En blogg jag verkligen kan rekommendera är tinybuddha.
Jag vill också tipsa om Cecilia Kärvegård. Jag är en sån där som behöver handgripliga övningar, klarspråk, en handlingsplan. Åtminstone i början. Hos Cecilia får du just det. Du lär dig verkligen hur du kan förändra dina tankemönster. När du blivit bättre på det, ja då har du skrivit utkastet till din nya saga. 🙂
Jag intervjuade Cecilia, en solig lördag i mars. Här pratar vi om just relationer och felaktiga tankemönster.
Den Bipolära Resan 